-

Jag tog en kula för dig, och fick en smula tillbaks
För dig ska jag, aldrig göra det tusen gånger om
Jag har givit dig allt, och jag har ingenting kvar
För dig ska jag aldrig göra det tusen gånger om
Tusen gånger om

Blivit lämnad i staden, medan du gick och blunda
Fick jag kängor mot magen, tills jag smakade gatan
Ändå gick jag tillbaka, och jag måste vart galen
Som nyss blivit bedragen, och som tänkte på laget
För jag trängde bort jag-et, och jag såg alla tecken
Men jag ville va bättre, men då blev allting sämre
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig

Jag har gjort det här så länge, jag kan lika väl fortsätta lämna dig själv, så som du vill vara. :)

Idag har jag varit i Västerås med familjen och vi var på typ ett uteställe, där man egentligen inte fick vara om man inte är 18 + men vi fick gå in eftersom vi hade föräldrar med oss och JA, JAG LÄNGTAR SOM FAN TILLS JAG BLIR 18! Jag hade jätte kul med familjen, tänk er då med mina vänner?! Var typ bara snygga killar där också, så nu när jag är singel så var det grymt nice ;) haha! :)
Jag börjar njuta av singellivet faktiskt! Har ju inte varit helt singel på drygt ett år så känns både skumt men bra ;) Men kommer nog kännas bättre när jag är 18 så jag kommer ut mer ;)
Måste säga att det finns mycket fler snygga killar i Västerås än i Eskilstuna (a) Iaf där jag var ;)
Ni kanske tycker att det är konstigt att jag redan verkar gått vidare och allt, men vi hade haft det kämpigt väldigt länge och då tappar man ju sina känslor. Pratade även igår med en person som står honom nära och efter det så kände jag något som jag inte kände innan, inget negativt för varken honom eller mig med tanke på situationen (a)
Har även varit olycklig ett tag under förhållandet pga hur vi hade det och jag är trött på att vara olycklig så försöker se det positiva i allt! När en dörr stängs öppnas många andra! Efter regn kommer solsken! Den enes förlust är någon annans vinnst!
Vill bara säga en sak: Be careful what you wish for because you just might get it! och det är så sant! Du kan önska dig något som kommer göra att du ångrar dig sen, när det är försent och du märker då att det inte var värt ett dugg! Önskningar kan slå in så sjukt fel!



Ha det bäst!♥

Godmorgon på er!
Vaknade för någon timme sen med en skum känsla i kroppen.. Känsla av tomhet men ingen sorg? Jag har försökt att gråta men inga tårar kommer. Jag har kollat på bilder som igår skulle få mina tårar att forsa men, nej ingenting hände. Känns skumt men ganska bra för det betyder att jag har börjat komma över honom mer och mer :) och tomheten är nog mest hunger för miin mage kurrar som bara den!
Jag blev förvånad för jag trodde verkligen att jag skulle vara ledsen i mer än 2 dagar men tydligen inte, är ändå bäst såhär kände ändå inte så mycket för honom den senaste tiden. Jag ville nog ha honom tillbaka för att vi hade haft det så bra förr men jag har insett nu att det inte kommer bli så igen för varken hans eller mina känslor är så starka och verkligen inte mina just nu. När jag har kommit över honom så finns det ingen återvändå, jag kommer inte falla i samma fälla igen. Det är inte kul att falla i en fälla en gång(när man blir tillsammans), falla igen (som jag gjorde) och falla för en tredje gång? Ne är bara dumt.
Idag ska jag faktiskt till Västerås med familjen och spela bowling. Haha ska bli spännande ;)
I'm over and out! :)

Igår gjorde jag nått som jag ångrade så oerhört mycket tills för någon timme sen.. Jag sa till min kille att det nog var bäst att vi bryter upp och han höll med och jag ångrade mig direkt och kände att jag inte ville ha det så, jag ville inte vara ifrån honom mer än vad jag redan har varit.
Vi bråkade ingenting utan det var väl ett ganska fint avslut på sätt och vis..
Jag har inte sovit ett dugg, natten till idag. Vaknade 05:04 och kunde inte somna om, men låg ändå i sängen till klockan ett, det ända jag gjorde var att ångra allt och må illa.
Vi smsade och jag bestämde mig för att sedan ringa upp honom och han sa att det var bäst såhär och först ville jag inte hålla med, men sen föll poletten på plats och jag förstod att jag förtjänar någon bättre, någon som älskar mig och som lägger tid på mig, något som han inte gjorde.
Jag försöker att inte vara ledsen men är svårt, bryta upp från sin kille som man har haft i lite mer än ett år och har delat så himla mycket med både kärlek, sorg och glädje, är inte lätt.. Men jag försöker tänka att jag inte ska gråta över någon som jag inte älskar längre och som inte bryr sig om mig, varför gråta över spilld mjölk? Men det är inte så enkelt!
Alla dom där småplanerna som man gjorde är ju borta nu.. Vem är det jag nu ska snacka skit med om allt och alla med på kvällarna? Vem ska jag ringa när jag vill må bättre på det sättet som bara han fick mig att må på? Trotts att han var min "älskling" så var han också min vän som jag kunde snacka om allt med och som det var okej att mysa med och få närhet utav.
Vi hade det inte bra den sista tiden men det känns ändå overkligt, för jag hade ju honom vid min sida iaf. Men det här var rätt beslut och vänner kan vi nog inte vara. Vi var aldrig bara vänner och kommer nog inte kunna bli det heller. Nu ska jag försöka blicka framåt och vi kommer väl ses någon dag. Fast jag har mer tankar så kanske jag uppdaterar senare för nu ska jag ner och kolla på film med familjen..
Jag älskade dig och kommer aldrig glömma den tid vi hade tillsammans. Du sa att jag var din andra halva, antar att du då är halv nu? Du kommer hitta någon som gör dig hel igen, det vet jag, gör bara ont att den personen inte kommer vara jag..♥

Hej på er alla glada!
Idag gör jag er tyvärr inte sällskap på den positiva och muntra sidan, är deppig idag, varför är inget jag behöver ta upp här..
Vill ha sommar NU!!
Men vi hörs sen när jag mår bättre.
Ha det bäst och njut av lovet!♥

Hej på er!
Varje gång jag ska sätta mig vid datorn för att blogga så har jag ingen aning om vad jag ska skriva om utan får ideerna när jag väl har loggat in och öppnat upp ett nytt inlägg.
Idag vill jag faktiskt skriva om ätstörningar/dieter och dylikt.
Jag har själv haft ätstörningar. Jag har ALDRIG varit tjock i hela mitt liv. Jag har varit normalstor eller smal men aldrig tjock plus att jag går ner i vikt utan att ens försöka så det gick fort tills jag hade som dom kallade det "i princip anorexia" Jag var bara några ynka gram från att bedömas som anorektiker. Var sjuk i drygt ett år innan jag kunde tolkas som "frisk" igen. Allt började med dryga kommentarer som gjorde mig osäker på min egen kropp, fast jag själv vet 1000 ggr bättre hur jag ser ut än de som sa saker. När jag väl hade börjat få hjälp så valde jag och min dåvarande pojkvän att bryta upp och jag gick ner ännu mer i vikt. Mitt största stöd var min familj! Dom stöttade mig genom allt! Det som hände var egentligen att jag inte hade matlust längre, jag kunde gå en hel dag och bara ha ätit en måltid vilket gjorde att jag verkligen rasade i vikt! Det minsta jag har vägt är 49 kg på 164 cm (jag borde väga runt 58). Jag trodde att jag mådde bra men alla andra såg att jag inte gjorde det, man såg mina beniga axlar, man kunde räkna mina revben, mina höfter vara endast ben och samma sak med mina armar.. När jag hade kommit över mitt ex så mådde jag ändå inte bättre för jag satt redan fast i skiten. Kommer aldrig glömma när mamma berätta hur en kompis reagerade när den fick veta hur jag mådde, den började må dåligt för mig och jag fick dåligt samvete och började äta lite mer till en början men sen ramla jag tillbaka till ruta ett igen. 
Jag började äta mer när jag blev kär på nytt, alltså i min nuvarande pojkvän. När jag var med honom mådde jag bra vilket gjorde att jag helt enkelt ville äta. Jag lycklig = mer hunger, konstigt men så var/är det. Till en början så vågade jag inte berätta för honom att jag hade problem med maten, var rädd för hans reaktion att han kanske skulle skita i mig då, men det gjorde han verkligen inte! Tvärtom han ville hjälpa mig. Oavsett om jag var hungrig eller inte så köpte han alltid något smått så jag fick i mig nått, kommer ihåg hur sur jag blev till en början men sen blev jag tacksam, haha. Men det som fick mig mest motiverad var att en dag kollade mig i spegeln och jag blev äcklad av min egen kropp! Det gick så långt att jag blev äcklad av mina sjukt beniga axlar! Började gråta och frågade mig själv vad fan det är jag har hållt på med under denna tid?!
Tiden gick och jag svävade på moln! Min familj och alla runtomkring mig såg att jag började gå upp lite i vikt och att jag började "lysa" som dom uttryckte det. Som mest under denna period så vägde jag 54 kg och gick sedan ner till 52 kg och behöll min vikt, vilket var viktigast då eftersom jag pendlade mellan att väga 50 - 54 kg, vilket inte alls är bra för kroppen! När jag klarade av att stanna på runt 52 kg under någon månad så tackade jag nej till mer hjälp och blev då "friskförklarad".
Efter det så har min vikt pendlat igen för nu var det ingen längre som vägde mig 2 ggr i månaden. Under hela denna tid fick jag sluta med allt som handlade om att röra på sig. Fick sluta med min älskade dans, fick inte gymma längre och fick inte heller ta promenader så ofta (Folk undrade hur jag orkade göra sånna saker utan att ens äta, och jag vet inte ens själv, hade överskottenergi helt enkelt).
Nu har jag äntligen fått börja träna igen och jag gymmar därmed ibland. Men om jag har ätit dåligt under dom närmaste dagarna så tränar jag inte! Jag är inte ute efter att vara smal längre utan jag vill helt enkelt bara trivas med min kropp! Jag vet att jag aldrig skulle trivas med min kropp om jag skulle börja få dubbelhaka eller vara överviktig så därför försöker jag ta hand om mig själv och väger faktiskt hällre lite för lite än mycke för mycket.

Nu i efterhand så kan jag inte förstå hur jag lät mig själv lida sådär. För anorexia tar inte bara fysiskt det tar enormt mycket psykiskt också! Jag tror att jag glömde bort vad som egentligen är verklighet och vad som är andras avundsjuka.
En sak som jag även tänker ta upp, den välkända barnmatsdieten! Skärpning! Det finns en anledning till att det heter BARNmat och inte är vanlig mat som man bör äta! För det första, visst endel barnmat kan vara god(iaf typ efterrätterna, eller gröten (har två yngre systrar som jag matade många ggr och smakade därmed deras mat)) Men ät det då vanlig mat och ät en barnmatsburk till efterrätt men låt inte barnmaten ersätta den riktiga maten som är gjord för dig! För det andra, Det bästa för att gå ner i vikt är att träna rätt och äta rätt, svårare än så är det faktiskt inte fuska inte då genom att äta BARNmat..
Kolla gärna själva upp riskerna med farliga dieter och att svälta sig själv innan ni gör något så dumt! Jag evt hur lätt det är att hamna där och att det är en kamp att klara sig ur men du är stark och du kan klara det!
Blev väl mest ett ihopslängt inlägg men är svårt att få ett inlägg bra när det är sånna här känslor inblandade..
Men jag vill faktiskt passa på att tacka min Familj som alltid stöttade mig, min pojkvän och mina vänner! Utan er så hade det varit så grymt mycket svårare!♥


Denn kvinna gick nyligen bort pga att anorexian hade gått så pass långt..

Ha det bäst och tänk 2 ggr innan ni gör någonting hemskt mot er själva och mot eran kropp! Ni är Fina precis som ni är! Alla är unika på sitt sätt!
Kram!♥

Hej på er!
Idag har jag inte alls gjort så mycket har varit så sjukt kallt! Har börjat övningsköra mer och mer *ler*! Igår fick jag börja köra inne i stan och jag får panik!! :( Hatar när det är massa bilar och idioter som inte BLINKAR när dom åker i en rondell så man inte vet vart dom ska! Haha idag i bilen när jag körde i en rondell..
Jag: Kolla jävla idiot som inte blinkar, hur ska jag annars veta vart han ska?!
Pappa: eh blinkar ens du?
Jag: *fan också* eh nej men jag vet ju vart jag ska, så det är väl onödigt!
Pappa: Ja men precis det vet ju alla andra förare också.
Jag: Ja men precis, klart dom gör.
Hahaha pappa bara skratta åt mig :( Jag i ett nötskal! Vart så förbannad på den andra föraren så jag inte ens tänkte på att blinka själv..
Aja sånna tabbar är OKEJ när man övningskör! ;) Hahaha det klassiska som jag alltid gör (när det är halt ute) är att sakta ner på tok för tidigt innan jag ska svänga av och det gjorde även en gubbe idag framför mig och snacka om att jag fick damp på honom för gaaah vad irriterande det var.. och han körde 45 på en 70 väg och det gjorde ju inte saken bättre ;) när jag påpeka det för pappa sa han bara:
Ja men nu förstår du säkert varför folk kör om dig hela tiden.
hahah jo men tack..
haha vilket flumm inlägg men har inte så mycket annat att skriva.

Haha kanske jag i framtiden? Vem vet..
Ha det bäst!♥

Hej på er! :D
Har haft det lite problematiskt med en viss person men nu har det i stort sett löst sig och jag är på så bra humör! :D Idag börjar äntligen det efterlängtade SPORTLOVET!! Som jag har längtat! Jaha men vad ska jag göra idag då för att fira det? Inte ett piss faktiskt :D haha ska bara vara hemma och ta det lugnt! Imorgon ska jag in med familjen till stan för att sammla in pengar till en kille som blev påkörd av en bil i Chile. Och sen ska jag försöka träffa min babe en stund också!
I whant you and your beautiful soul.. sjunger Jesse McCartney just nu i mina högtalare (a) och där fick jag sms, haha onödigt vetande!
Jag börjar redan bli rastlös, inte bra!! :( haha
Mina småsyskon har varit hemma hos mormor hela veckan så när dom kommer hem ska jag mysa med dom och kolla på High School Musical med den äldsta av dom för hon har tjatat på mig i evigheter på att få se den bara för att hon har sett att jag har två bilder på Zac Efron(som är med i filmerna för er som har missat det) i mitt rum, haha så söt hon är!
Oj nu hör jag röster där nere fast jag egentligen borde vara själv hemma? :o haha ska gå ner och kolla (a)
Ha det bättre än bäst! Puss!

Min syster, syssling och jag på Gröna Lund i för inte så länge sen. Saknar! <3